Respons
1. En sak slog mig. Förutsätter inte antagandet att två prickar bildar en passage ett visst avstånd mellan dessa prickar?
2. Regelbundenhet är väl som mest intressant när det lurar ögat? Who gives a damm om vad som står i dina arkitektböcker?
Att navigera efter prickar.
Bäste O. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min långa frånvaro. Jag har varit ute på resor och har mina anteckningsblock fyllda av iakttagelser av vilka flera kommer att hamna här.
Flera av mina resor har tillbringats ute på havet. Jag har där förstått att det utan prickar hade varit omöjligt att navigera i svenska farvatten! Ibland är prickarna ensamma och har man hamnat fel gör man bäst i att runda dem och in i farleden igen. Är prickarna två bör man segla genom dem. Är de, låt säga, fyra på en lång rad bör man segla förbi dem. Och det slår mig, vilket utmärkt sätt att lära sig om prickens egenskaper!
Rörelsen kring en ensam prick går i cirkel runt den. Är det två prickar går rörelsen rakt mellan dem och är de flera bildar de en imaginär vägg och rörelsen går således förbi. Precis som att navigera efter sjökortet!
. .. …………………
En prick i tre dimensioner kan vara en pelare, eller ännu bättre, en kolonn! Tänk en ensam kolonn i ett stort rum, så ljuv och stark med doriskt kapitäl. Man vill gå runt den, vad annars kan man göra? Tänk dig att den får en kompis, de bildar ett mål, något man måste gå mellan. Gör man inte det bryr man ju inte om att de är två och det vore ju förskräckligt! Tänk dig att kolonnerna får sällskap av åtta andra och de ställer sig på en lång rad, rätt genom hela rummet. Plötsligt har vi två rum. Rum i rum. Kolonn bredvid kolonn. Här talar vi inte om mönster som raserar en form. Här talar vi om att skapa med enkla medel, något som vi måste lära oss i dessa tider av ekonomisk kris. Att skapa med prickarna och dess vänner.
Slutligen vill jag svara på dina tankar om diagonal mönsterbildning. Givetvis har du rätt i att det är svårare att uppfatta om ett regelbundet mönster faktiskt är regelbundet om det bygger på diagonaler snarare än horisontaler eller vertikaler. Men vad man som människa än må tro så är det ju likförbannat ett regelbundet mönster! Låt inte våra mänskliga drag få smitta av sig på prickarna. Ingen prick tillhör vår skuggvärld!
Dagens parantes
En annan sak som slog mig. Att avbilda prickar på tyg måste kräva ett förprogrammerad sömnadsmönster. Typ varp 50 mm, väft 25. Det talar lite emot min utgångspunkt att prickar är överlägsna alla linjer. Om man nu inte slentriansyr prickar lite här och där på tyget. Skulle jag vara utbildad skräddare skulle jag helt klart göra det. Slentrianpricka alltså. Det är lite som att nonchalant köra bil med bara en hand på ratten. Coolt.
. .
. . .
.
Prick of the Day
Per, kolla vilka fina prickar jag hittade. Vi måste helt klart bli bättre på att blanda estetik och teori.
Vertikal/horisontell vs diagonal mönsterbildning
Per. Jag förstår ditt resonemang. Jag kan till och med acceptera dess konsekvenser.
Men, jag faller inte i korinter över idén att det bara skulle finnas regelbundna och oregelbundna mönster.
Jag skulle snarare vilja prata om vertikalt och horisontellt kontra diagonalt sammanbindande mönster. Föreställ dig ett prickigt tyg. Nu snackar vi småprickigt. Om prickarna ligger tätt samman så kommer det att uppfattas som att alla prickar är sammankopplade i ett regelbundet mönster. Detta gäller framförallt om prickarna är placerade i återkommande vertikala och/eller horisontella rader.
Om vi istället utgår från ett tyg där avståndet mellan prickarna är regelbundet, men där prickarna ligger på förskjutna rader då blir det svårare för ögat att uppfatta att prickarna är regelbundet placerade utan ögat luras istället att tro att prickarna är slumpmässig utspridda. Slutsatsen är alltså att det är svårare för ögat att se ett mönster som är diagonalt sammanbindande än vertikalt och horisontellt. Och att den diagonala mönsterbildningen kan rasera en tredimensionell form. Touché!
Parantes. Det går självklart att se en diagonal koppling på det översta mönstret. Men den kopplingen borde väl vara sekundär den vertikala och horisontella kopplingen?
Regelbundna och oregelbundna mönster.
Kära O! Jag för gärna en parallell diskussion. Att diskutera geometri är något som jag hatar lika mycket som jag älskar. Jag tror att vi i detta fall måste diskutera mönster. Det är i mönstrets gyllene värld vi hittar en väg som tar oss vidare.
Antagligen har vi i vår livsvärld endast två sorters mönster, det regelbundna och det oregelbundna mönstret. Det regelbundna mönstret har alltid lättare att beskriva den tredimensionella kroppen än vad det oregelbundna har.
Tänk dig att du betraktar en kropp med ett ljuvligt regelbundet mönster. Plötsligt ser du att mönstret uppträder oregelbundet någonstans på kroppen. Du förstår ganska snart att det beror på att kroppens form kröker sig just där. Mönstret blir tätare och sträcker på sig omvartannat och dessa oregelbundna förändringar i förhållande till det faktiska mönstrets regelbundenhet hjälper dig att förstå kroppens form.
Även om prickarnas täthet spelar roll så är ändå det ändå frågan om de sitter i ett regelbundet mönster eller ej som spelar störst roll. Samma sak gäller linjerna även om det är mer komplext när vi kommer till linjen. Precis som du skriver räcker det att ana en tredimensionell form genom att endast en linje svagt böjer sig efter den. Men linjer kan ju faktiskt vara svagt böjda även när de uppträder i endast två dimensioner. Tänk dig ett oregelbundet mönster av linjer som ligger kors och tvärs, böjda som raka. Då vet man varken ut eller in.
Detta, att linjen faktiskt böjer sig och kan vara flera saker än bara sig själv, är något oerhört intressant. Den böjda linjen kommer vi att få se mer av.
/P
Utspridda prickar i anti-3D
Bästa P. Jag känner för att föra en parallell diskussion till vårt geometriska bladder. Eller helt fristående är den inte. Tvärtom, faktiskt. Jag har fastnat lite i din idé att pricken saknar utbredning. Att pricken stannar där den börjar. Och kanske främst hur det påverkar övriga former.
Studera nedanstående bilder noggrant. Den första kostymen exemplifierar tydligt varför kritstrecksrandigt är ett tacksamt mönster för just kostymer. Många skulle säga att kritstreckens främsta funktion är att ge bäraren ett slankare intryck. Alla vill ju se längre och smalare ut. Men den som tittar noga ser också att kavajens snitt förstärks av de raka linjerna. En smal midja upplevs som än smalare bredvid en rak linje. Skräddare älskar sina silhuetter och skulle styckmörda för att ytterligare påvisa kostymens snitt. Istället använder de sig av kritstrecksrandiga tyger.
Nu kommer det intressanta. Titta på den sista bilden där prickarna är väldigt utspridda. Eftersom pricken enligt dig (vilket jag helt köper) saknar utbredning blir känslan relativt platt istället för att som linjen, vilken ytterligare belyser klädernas form. Hade den sista rocken dekorerats med kritstreck skulle formen av dessa böjas efter klädernas form. Prickarna bildar tvärtom om en platt vägg.
Men en intressant tanke är att om prickarna suttit tätare varandra så hade de fyllt samma funktion som linjen. Min slutsats är alltså utspridda prickar kan rasera en tredimensionell form, medan regelbundet tätt sittande prickar tvärtom kan förstärka formen. Frågan är bara vart fan går gränsen? – O
Definition med geometriska begrepp.
Bäste O. Jag tror att du har rätt när du skriver att vi inte kan definiera pricken som geometrisk form. Därför tycker jag att vi inte ska definiera pricken som geometrisk form, så som du fortfarande verkar anse om jag förstod ditt diagram rätt. Vidare är jag dock säker på att vi måste stanna kvar i den geometriska världen för att kunna förklara pricken. Än så länge kan jag bara förklara pricken med geometrins begrepp men så fort jag försöker få den att uppträda geometriskt försvinner den. Det jag därför lyckas komma fram till är detta: Pricken breder aldrig ut sig i den geometriska världen men vi kan alltid mäta avståndet till den.
/P
Topp fem gränsland
Det börjar bli väldigt uppenbart att vi måste lämna den geometriska definitionen av pricken. Då har jag ändå inte nämnt dodekagonen. – O
leave a comment